Sannas Home

Något jag har lärt mig det senaste halvåret är hur viktigt det är att vara här (tidsmässigt) i tankarna. Mindfulness (medveten närvaro) kan i vissas öron låta ”flummigt” och något som ”den nya vågen” har fört med sig. Jag själv var lika skeptisk till det hela då jag fick detta pressenterat som något som jag skulle kunna göra för att hitta min balans i livet. Det första jag tänkte på var: meh, jag är ju visst närvarande, det är väl alla! Efter en liten diskussion och öppnade från mig insåg jag att jag var överallt annars i mina tankar än här och nu. Jag oroade mig inför framtiden, tänk om… (kan vara de två värsta orden ihop i språket). Jag hade många tankar på hur det varit, kunde jag ha ändrat på något. Om jag bara hade gjort si eller så. Det jag kom fram till var att jag spenderade alldeles för mycket tid med det förslutna och framtiden, men det värsta, jag missade nutiden.  

Andningen är en viktig del i mindfulness för mig. I början hade jag svårt att endast fokusera på andningen. Jag räknade andetagen, men kom bara till fyra, sen skenade tankarna iväg. Jag försökte verkligen, men det gick inte. Men en natt då jag inte kunde sova klickade det bara. Fokuseringen på andningen lyckades. Detta gav mig lugn och ro och resulterade i att jag somnade ganska snabbt. Efter denna kväll har jag insett att jag har lagt fokus på andningen ”utifrån” och inte ”inifrån”. För vissa kan fokusering på andetagen vara jätte svårt, men det är bara övning och åter övning som hjälper. En annan övning kan vara att stämma av kroppen. Hur känns det i foten, låret, magen osv? Innan jag ska sova har jag gjort till vana att gå igenom kroppen. Vilka delar av kroppen möter madrassen och hur känns det?

Jag är lång ifrån balanserad i det medvetna nuet, jag har just upptäckt det hela. Men, det har skänkt mig kraft och mod att låta mig vara den jag är.